Övrigt

Motion om att arbeta fram en plan för äldre med annat modersmål

Antalet utrikes födda som är 65 år och äldre kommer nästan att fördubblas från dagens 170 000 till 320 000 år 2015. Om tio år finns det dubbelt så många äldre invandrare i Sverige jämfört med idag. Det visar en undersökning som Sveriges Radio gjort 2007.

Att de äldre invandrarna finns och kommer att finnas som brukare i den svenska äldreomsorgen är något Uppsala kommun borde agera genom ökad kunskap i kommunen och jobba för att ge en ljusning i framtiden för de äldre invandrarna. 

Deras inträde på vård och omsorgsarenan har på senare år börjat ses som ett problematisk förhållande som framför krav på lösningar och som väldigt få vill prata om. Genom språksvårigheter och kulturella skillnader kan det uppstå situationer som kan vara obekväma och svårlösta både för den enskilde äldre personen och för den som är omsorgsgivaren.

Jag har haft kontakt med äldre invandrade i Uppsala, som anser viktigt att vi politiker måste utöka kunskapen och kännedom om de äldre invandrarnas situation i dagens samhälle. Det är nödvändigt att öka kunskaperna om deras vård och omsorg, för att finna former för hur dessa äldres behov ska tillfredsställas med hänsyn till kulturella olikheter. Hur upplever de att komma till ett nytt land sent i livet och att stå inför sitt åldrande i en ny kultur, och vad betyder deras sociala nätverk för dem? Vilka funderingar har de inför framtiden?

De äldre invandrarna är oftast i en beroendeställning till både samhället och de anhöriga som finns omkring dem. Dels kan det vara de bristande språkkunskaperna och att de dessutom belastar sina anhöriga.

Maria är 78 år och kom till Sverige år 1977. Idag lever hon ensam i en liten lägenhet. Det svenska hon lärt sig har hon glömt. Maria är mest orolig för att bli svår sjuk, kanske dement och inte kunna klara sig själv, då skulle hon kunna hamna var som helst och det skämmer henne, att inte kunna påverka själv sin egen situation. Men hennes ljus i framtiden är om hon fick välja boendeform själv så skulle hon helst vilja bo med andra spansktalande äldre. Då skulle hon känna sig mycket gladare, friskare och på det boende skulle hon kunna tala och aldrig mer behöva vara tyst.

De flesta äldre beskriver en tomhetskänsla och en hopplöshet över sin situation. De ser inte själva någon ljusning för framtiden. De beskriver en rädsla över att bli mycket gamla och att dö i ett främmande land, dessutom ensam och isolerad.

Är den livskvalité vi vill ge våra äldre invandrare i kommunen? Att inte ha något hopp inför sin framtida ålderdom i Sverige.

De invandrare som kommit sent i livet till Sverige och är uppväxta i en annan miljö med andra kulturella förutsättningar kan antas ha det svårare att acklimatisera sig till det svenska samhället. De flesta av dessa äldre i Sverige har varit tvungna att lämna sitt hemland. De har flyttat från något och inte till något!

Det är konstaterat att de äldre invandrarnas hälsa är sämre än de inrikes födda och beror framförallt på att individen berövas sitt sociala sammanhang, känslan av förlorad identitet. Att inte känna tillhörighet i ett socialt sammanhang i det svenska samhället ökar känslan av otillfredsställelse. Vänskap och språket visar sig vara av stor betydelse för de äldre, att kunna berätta om det som sitter innerst inne, att kunna hantera känslan av ensamhet och isolering, och på så sätt behålla sin identitet.

Frågor som vård och omsorg berör äldrepolitikens område och integrationspolitikens område, där delaktigheten ska lyftas fram för dem, att äldre invandrare ska kunna leva ett aktivt liv och även kunna ha inflyttande och rättigheter över sin vardag och i sitt val av boendeform.

Kommunikationssvårigheterna i äldreomsorgen, ska kunna lösas genom tvåspråklig personal eller integrerad modersmål i äldreboende (boende med flera med samma språk) som skulle innebära en förbättrad hälsa för just de äldre, en värdig ålderdom och en högre förståelse i hur kulturen påverkar vårt sätt att tolka omgivningen och att kulturen präglar vårt sätt att se på hälsa, sjukdom och döden. Modersmålet är det sista man har kvar.

Stockholm stad gör en ny äldreplan, där de har frågat stadsdelarna om hur de ser på behovet av äldre med annan etnisk bakgrund. Uppsala kommun borde göra likadant!

Uppsala kommun bör också överväga behovet av dagverksamhet på olika språk.

För att detta ska vara möjligt bör Uppsala kommun erbjuda äldreomsorg på olika språk för dem som behöver det. Men kommunen saknar en plan för äldre med annat modersmål i Uppsala.

Med ovanstående föreslår jag fullmäktige besluta

Att Uppsala kommun gör en kartläggning om vilka behov som finns hos äldre invandrare och vilka val som önskas.

Att Uppsala kommun arbetar fram en plan om hur den ökande och annorlunda behoven hos äldre invandrare ska mötas.

Att Uppsala kommun arbetar fram en klar strategi för hur man i äldreomsorgen ska möta behovet av språkanpassning hos äldre med utländsk bakgrund de kommande åren.

Jeanette Escanilla (v)                                                                             Monica Petersson (v)

Skriv en kommentar

Du måste vara inloggad för att kunna kommentera.