Övrigt

ETANOLPRODUKTIONENS KONSEKVENSER FÖR BRASILIENS SMÅBÖNDER OCH DE SOCIALA RÖRELSERNAS OCH MILJÖRÖRELSENS POSITION OCH STRATEGI

Stärka organiseringen av folken för att konstruera ett nytt samhällsprojekt, på grundval av det lokala och ekologiska jordbruket, med en diversifierad produktion som prioriterar den interna konsumtionen i länderna, den nationella självständigheten, att skydda och bevara naturresurserna som ett männsklighetens arv och i folkens tjänst. Det är nödvändigt att kämpa för en politik för subventioner till produktionen av hälsosamma livsmedel.

Rörelsen för bondekvinnor (O Movimento de Mulheres Camponesas, MMC) är frukten av en 20-årig historia av organisering av bondekvinnor till försvar för sociala rättigheter, för erkännande av yrket, pension för lantarbetarkvinnan, föräldraförsäkring och offenlig sjukvård av kvalitet, utöver kampen för förändring av könsmaktsordningen och för en jordbrukspolitik till förmån för småbönder – män och kvinnor.

De autonoma kvinnorörelserna stärktes i delstaterna, med framgångar både i enskilda frågor och generellt, i organiseringen av gräsrötter, i utbildningen av ledare och i förståelsen av den tid vi lever i. Drivna av viljan att stärka kampen till försvar för livet, började man att planera ett enande av de autonma kvinnorörelserna i en nationell organisation.

MMCs nationella kongress 5-8 mars 2004, som samlade 1 400 kvinnor, representanter för grupper från hela Brasilien, markerade startpunkten för MMC.

Erfarenheten från de autonoma kvinnorörelserna bekräftade vikten av att föra kampen på två fronter: Kön och klass. MMC utgörs av kvinnor som tillhör arbetarklassen och som kämpar för jämställdhet. Under denna historia av kamp och organisering, utvecklades en gemensam tradition trogen bondekvinnornas liv, kultur, kamp och utmaningar.

Bondekvinnan är hon som producerar livsmedel för att garantera famljens försörjning, kvinnan som är fiskare, arrendator, dagavlönare, jordlös i ockupationr och bosättningar, lantarbetare och tillhörande ursprungbefolkingen. Summan och enandet av dessa bondekvinnors erfarenheter och kvinnornas deltagadne i politiken utgör basen för MMC som en feministisk bonderörelse.

Vår mission är befrielsen av arbetarkvinnan från alla typer av förtryck och diskriminering. Detta förverkligas i organiseringen, i utbildningen och i implementeringen av erfarenheterna från det folkliga motståndet, där kvinnorna huvudrollsinnehavare i sin historia. Vi kämpar för skapandet av ett samhälle som grundar sig på nya sociala relationer mellan människor och mellan människor och naturen.

Detta innebär att vi måste förstå de historiska rötterna av imperialistiskt herravälde och av folkligt motstånd. Då Brasilien är ett land rikt på naturresurser (mark, vatten, biologisk mångfald, klimat, mineraler, m.m.) är landet också ett mål för kapitalistisk utsugning. Sedan år 1500 har Brasilen drabbats av olika former av förtryck och expropriering av naturresurserna, exploateringen av trä, produktionen av sockerrör, gummi, kakao och kaffe, för att nämna några, liksom utnyttjandet av dess folk.

Historiskt har sockerrörsindustrin tjänat som instrument för att upprätthålla kolonialismen i Brasilien och i de Latinamerikanska länderna, liksom den också bidrog till organiseringen av produktionsförhållandena inom de dominerande klasserna, som än idag kontrollerar stora landområden, liksom även industrin och kommersialiseringen. Denna modell vilar på storgodset, överuttnyttjandet av arbetskraften (inklusive slavarbete), tillskanskandet av offentliga medel och naturtillgångar och av en intensiv och extensiv monokultur.

Från och med 70-talet och den världsomspännande s.k "oljekrisen" övergick sockerrörsindustrin till att producera bränsle, vilket rättfärdigade dess upprätthållande och expansion. Samma sak skedde från och med år 2004, med den nya Pró-Àlcool, som i första hand syftar till att främja jordbruksindustrin.

Brasiliens regering har kommit att stimulera produktionen av "biodisel", i första hand för att garantera överlevnaden och utbredningen av stora områden monokultur av soja. För att legitimera denna politik och dölja dess skadliga effekter, stimulerar regeringen en diversifierad produktion bland småbönder av "biodisel" (solrosor, jordnötter…), med syfte att ge detta en "social stämpel". Som om detta inte räckte, har monokulturen brett ut sig till ursprungsbefolkningens områden.

I februari 2007 tillkännagav den amerikanska regeringen sitt intresse i att upprätta ett samarbete med Brasilien för att producera "biobränsle", vilket beskrevs som den främsta symbolen för relationen mellan de två länderna. Detta är med säkerhet en del av USAs geopolitiska strategi att försvaga länder såsom Venezuela och Bolivias påverkan i regionen. Detta rättfärdigar också expansionen av monokulturer av sockerrör, soja och afrikansk palm på det latinamerikanska territoriet.

Genom att dra nytta av den legitima oron för global uppvärmning hos den internationella opinionen, har stora jordbruksföretag, företag inom bioteknologi, oljebolag och bilindustrin har insett att biobränslen representerar en viktig källa till kapitalackumulation.

Biobränslet innebär en icke tidigare skådad allians mellan tre huvudaktörer inom det transnationella kapitalet(1), som bilder ett nätverk för skapandet av vinster.

1. Jordbruk – ADM, Cargil, Monsanto Bunge, Sinngenta, Bayer och Dupont genom den genetiska ingengörskonsten, genmodifierade grödor, fröindustrin

2. Energi – De transnationella oljebolagen: Shell, Total och Brittish Petroleum

3. Bilindustrin, såsom: Volkswagen, Peugeot, Citroen, Renault och Saab.

Andra inneboende karakteristika hos sockerrörsindustrin är miljöförsörelsen och överuttnyttjandet av arbetskraften.

Det hårda arbete som sockerrörsodling innebär har orsakat hundratals arbetares död. Kvinnorna som arbetar med att skörda sockerrör är drabbas hårdast då de erhåller de lägsta lönerna. Arbetarna (män och kvinnor) på sockerrörsfälten har ingen kontroll över relationen mellan arbete och lön, då de betalas utifrån den kvanitet sockerrör de skördat och inte utifrån antalet arbetade timmar. Detta har alvarliga effekter på hälsan och orsakar till och med dödsfall bland många arbetare (män och kvinnor) till följd av utmattning, genom det enormt hårda arbetet som kräver skördar på upp till 20 tonealadas sockerrör per dag.

Å andra sidan medför mekaniseringen av sockerrörsproduktinen stor arbetslöshet, liksom koncentrationen av mark i händerna på de stora transnationella företagen.

En annan apsekt är miljöfrågan. Enligt José Maria Ferraz(2), forskare på Embrapa Meio Ambiente, krävs 13 liter vatten för att producera en liter alkohol. För att ytterligare förvärra problemet leder processen till att 12 liter av en extremt förorenad slaggprodukt som vanligtvis använs som gödsel av sockerrörsfälten.

Stimuleringen av produktionen av sockerrör och soja gav avtryck vid skörden 2007/2008, i form av högre priser på bönor, majs, mjölk och annat. Priset höjdes eftersom många bönder bytte ut produktionen av livsmedel för att investera i produktion av sockerrör, soja och solrosor.

Vi frågar: Till vilken grad har regeringar och transnationella företag rätt att förvandla jordbruket från en livsmedelsproducent till drivmedelsproducent?

Vi anser att detta är en brådskande etisk fråga för det som står på spel är överlevnaden för jordens befolkning och dess fundamentala rätt till mat, vatten, mark… Därmed är frågan inte bara etisk, utan även politisk.

Det som också måste debatteras är de rika ländernas produktionsmönster och folkens överlevnad. Det är nödvändigt att främja debatten, konfrontera och vidta åtgärder för att bromsa detta konsumistiska mönster som orsakar miljöförstöring, global uppvärming, hunger, koncentration av rikedommarna hos ett fåtal och exploatering av naturresurserna.

70% av livsmedlen i Brasilien produceras av Brasiliens bönder. Med regeringens politik för gynnandet av biobränsleproduktion, påskyndas en process som leder till beroende och hotar livsmedelssuveräninteten.

Vår utmaning är att bredda och stärka de sociala rörelsernas kamp;

Blottlägga och bekämpa den jordbruksmodell som har sin grund i en monokultur som koncentrerar jord och inkomst, orsakar miljöförstörelse och bär ansvaret för slavarbete och utsugning av arbetskraften.

Bekämpa alla former av diskriminering och uttyttjande av bondekvinnor och skapa nya relationer mellan könen och föra fram de feministiska värdena.

Lyfta debatten och öka kunskapen om vikten av en medveten konsumtion av livsmedel som repsekterar och värdesätter den lokala mångfalden.

Övervinna den aktuella jordbruksmodellen genom en omfattande jordreform som utraderar storgodset.

Stärka organiseringen av folken för att konstruera ett nytt samhällsprojekt, på grundval av det lokala och ekologiska jordbruket, med en diversifierad produktion som prioriterar den interna konsumtionen i länderna, den nationella självständigheten, att skydda och bevara naturresurserna som ett männsklighetens arv och i folkens tjänst. Det är nödvändigt att kämpa för en politik för subventioner till produktionen av hälsosamma livsmedel.

Justina Inês Cima

Movimento de Mulheres Camponesas – MMC Brasil

(1) Eric Holt Gimenez, coordenador da organização Food First,

(2) Verena Glass – Carta Maior, Data: 02/03/2007

Skriv en kommentar

Du måste vara inloggad för att kunna kommentera.