Från ett av inspirationsmötena om kommunpolitiska programmet:

I tisdags berättade Åse Richard som har varit aktiv i lokala hyresgästföreningen i Gränby och i förhandlingsgruppen mot Rikshem, men som nu arbetar på IBF, institutionen för bostads – och urban – forskning, om sina studier om renoveringarna i Gränby. Om den stora tilltron som först fanns till att kunna bo tryggt i sitt område tills man dör, för i Sverige drabbas man inte av nära 45% hyreshöjningar. När man efter ett tag insåg hur det låg till fick det folk att känna sig bortkörda från sitt område. Det här ledde till mycket oro och sömnlösa nätter för många. Situationen blev inte bättre av att det var svårt att få information från Rikshem om vad som var på gång.

Åse har även gjort studier om vad som händer sen, när man sitter med sin för höga hyra. Som man befarat blev livet mycket mer begränsat när man lever på marginalen. Många känner sig mer isolerade nu efter renoveringen, det går inte att ta sig ut på så många aktiviteter som kostar. Att dessutom den gamla grannkontakten på grund av stor utflyttning inte är densamma påverkar också den känslan. Många känner sig inte heller längre hemma i sina egna lägenheter. Det här speglar klassamhället: vilka det är som har makt, vilka vinner och vilka förlorar, menade Åse. Hon uppmanade också oss i Vänsterpartiet att ta vara på erfarenheterna från hyreskampen i Gränby.

Alexander Kuzmicki från Hyresgästföreningen berättade om att i hyreslagen har vi haft ett starkt besittningsskydd, men genom ”renovräkningar” rubbas besittningsskyddet på grund av att man helt enkelt inte har råd att bo kvar. Ett annat bostadspolitiskt problem är de höga hyrorna på nyproduktion, vilket stänger ute stora grupper samt påverkar hyresgästens disponibla inkomst.

Målet, som det står i de kommunala programmen, om ”rimlig hyra” är långt borta just nu, menade Alexander. Men det finns lösningar i och med det nya statliga investeringsstöd  (på initiativ av Vänsterpartiet) som kan utgå vid nybyggnation, bara man kopplar det till att en lägre hyra tas ut (normhyra max 1350 kr/m2).

Det har man lyckats med i t.ex. Västerås och i andra städer, där hyran ligger långt under den gängse nivån på nyproduktion med samma kvalitet. Tyvärr finns ett ointresse hos många bostadsbolag av att ansöka om investeringsstödet. I t.ex. Uppsala har vi även haft problem att få bygga smart, billigt och enkelt. Den lägre nivån på hyror är också svår att följa när så stora krav ställs på ”arkitektoniskt uttryck” och ”verkshöjd”, t.ex. ett hus med udda vinklar och speciella balkonger mm som påverkar produktionskostnader och således även hyran.

Trendigt och dyrt men inte så funktionellt, anser Alexander. Här är det viktigt att politiker sätter större press på kommunen att ställa krav på de olika byggbolagen att bygga med bl.a investeringsstöd, tycker Alexander.

Den stora snedfördelningen mellan å ena sidan villaägare och ägare av bostadsrätter, å andra sidan hyresgäster, togs också upp på mötet. Ränteavdragen är på ca 17 miljarder och ROT-avdrag är på ca 9,26 miljarder per år. De 6 miljarder som regeringen satsar på tre år i investeringsstöd är en liten summa i det sammanhanget.

Slutligen menade Alexander att ett medlemskap i Hyresgästföreningen bör ingå om man får försörjningsstöd, speciellt för barnfamiljer, vilket kan spara väldigt mycket resurser för socialtjänsten som slipper förhandla om problem skulle uppstå, som t.ex. uppsägning. Det handlar även om förebyggande insatser och minskade kostnader för kommunen.

/Ingela Ekrelius, Vänsterpartiet, vice ordförande Uppsalahem AB

Uppdaterades: 29 apr 2019