1 maj tal av kommunalråd Tobias Smedberg
Det våras för Uppsala, Och det våras för vänsterpolitiken i Uppsala
Och detta ljus, över Uppsala, behövs verkligen.
För vi känner det alla, in i märgen. Att det är mörka, och svåra, tider vi lever i.
Krig och oro i vår omvärld. Grov organiserad brottslighet i vår kommun. Och allt fler som får det allt svårare att ha råd med hyran, maten och kläder till barnen.
Men det är just i dessa svåra tider, som skillnaden mellan höger och vänster i politiken blir som allra tydligast.
Vi har nu fått se vad högern vill göra med vårt land och med vår kommun.
Ännu mer pengar och bidrag, till dom som redan har det bäst ställt. Angiverilagar och visitationszoner som gör alla människor som inte är vita till en måltavla för trakasserier och rasism. Det är livsfarlig kärnkraft och det är bostadsbyggande och tågtrafik som tillåts kollapsa.
Det är privatiseringar och utförsäljningar av den välfärd som tidigare generationer slitit så hårt för att bygga upp och som gjorde Sverige till världens mest jämlika land.
Vi har ett annat svar. Och i det röda Uppsala visar vi vägen.
Här stoppar vi sparkrav på grundskolor och äldreomsorg. Här satsar vi på socialarbetare i skolan, nya allaktivitetshus och lönelyft för fritidspersonal. Här återkommunaliserar vi nu flera LSS-boenden.
Här sätter vi i spaden i marken till nya simanläggningar som gör att alla barn ska kunna lära sig simma i skolan, på lågstadiet, utan att det kostar familjerna en enda krona i Vänsterpartiets Uppsala ska ingen familj behöva välja mellan att ha råd med nya sommarskor till barnen eller att lära dom simma.
I det röda Uppsala sätter vi upp solceller på våra tak, vi satsar på biogas och låter ängarna växa för den biologiska mångfalden.
Och samma dag, samma dag som det då högerstyrda region Uppsala höjde priserna för pensionärer, då sålde vi i det röda Uppsala de första korten som halverar priset för seniorer i kollektivtrafiken. Det är skillnad på höger och vänster i Uppsalapolitiken.
Och mina vänner, detta ska vi vara stolta över. Vi blir nu också första kommun i landet att skrota den så kallade lagen om valfrihetssystem inom våra äldreboenden. En lag inte handlar om din och min valfrihet utan enbart handlar om privata riskkapitalisters frihet att få använda svängdörrar in till vår äldreomsorg där dom får komma och gå som dom vill. Nu är det slut på detta. Nu säkerställer vi att äldreomsorgen är till för dom äldre, inte för aktieägarna. Nu återtar vi den demokratiska kontrollen över vår välfärd!
Allt detta gör vi, i det svåraste av parlamentariska lägen. Vi styr Uppsala kommun i minoritet. Det innebär att det finns en majoritet emot oss i kommunfullmäktige. Trots detta gör vi Uppsala rödare.
Det här visar att Vänsterpartiet vägrar välja mellan att antingen vara radikala, eller pragmatiska, det här visar att vi är båda sakerna samtidigt.
I Uppsala visar vi vägen, Vänsterpartiet är den nya kraften som kan samla stöd för dom reformer som folket så länge har väntat på.
Det här irriterar högern. Dom säger att vi lovar allt åt alla. Dom säger att vi kör kommunens ekonomi i botten och sätter oss alla i skuld.
Vilket är märkligt att höra. För senast högern lämnade ifrån sig makten i Uppsala lämnade dom efter sig en ekonomi i fritt fall. Kommunens skuld skenade och ekonomin led av stora underskott. Vi fick då ta välfärden genom ett fullkomligt stålbad för att städa upp den oreda som åtta år av högerstyre orsakat.
Nu är det vi som styr. Nu ser det annorlunda ut. Nu har vi minskat kommunens skuld per invånare. Nu har vi en stabil ekonomi som gör att vi också i dessa svåra tider klarar av att satsa på vår välfärd, sätta igång nya bostadsbyggen och investera i hållbara transporter.
Att höra högerpolitiker i Uppsala oroa sig över kommunens ekonomi – det är som att höra oljeindustrin oroa sig över den globala uppvärmningen. Dom, har, ingen, trovärdighet.
Slutligen vill jag säga. Att jag betackar mig för den politik. Som reducerar människors behov till ekonomiska siffror i en excelfil.
Vi är ingen påse med pengar.
Vi är så mycket mer.
Vi är drömmarna om en annan framtid, och vi är livet som pågår här och nu.
Vi är barnen som hämtas på förskolan och vi är skratten som ekar i teatersalongerna.
Vi är undersköterskorna som offrar sig för sina medmänniskor och vi är sjuksköterskorna som kräver kortare arbetstid för att inte bli sjuka av stressen i sina jobb.
Vi är Uppsalas gator som töms på bilar och fulls med folkliv. Vi är våtmarkerna som återställs och lärarna som vill ha fler kollegor.
Vi är kurderna som vägrar acceptera Erdogans tyranneri.
Vi är Västsaharierna som återtar sitt land från Marockos ockupation.
Vi är jasminerna, som doftar i ett fredens och frihetens Palestina
Tack för ordet – länge leve första maj!