En förlorad chans
Socialdemokraterna och Miljöpartiet stänger dörren för människor på flykt. Vänsterpartiet står nu ensamt kvar som försvarare av en human flyktingpolitik, skriver Ilona Szatmári Waldau.
Situationen i Sverige är ansträngd. Under hösten har många människor arbetat långt mycket hårdare än vad som kan förväntas av dem, både i frivilligorganisationer och i offentlig sektor. Det svenska samhället har visat upp sig från sin bästa sida, välorganiserat och öppet. Allting har inte varit perfekt. Barn har kommit i kläm när socialtjänstens resurser har pressats bortom det maximala och hela familjer har tvingats sova utomhus. Migrationsverket hinner inte handlägga nya ärenden inom en rimlig tid och i många små kommuner försöker man lista ut hur man ska kunna ge skolgång till dussintals nyanlända barn.
I det läget, när vi har väldigt konkreta praktiska problem att lösa för att på bästa sätt kunna ta emot människor på flykt, bestämmer sig regeringen för att sätta in drastiska åtgärder mot deras möjligheter att komma hit och att stanna här. De kommer att göra detta i full vetskap om vad det innebär, för det tog inte lång tid för experter och civilsamhälle att reagera på förslagen. Röda Korset konstaterar att begränsningarna i möjligheten till familjeåterförening kommer att tvinga ut syriska barnfamiljer på Medelhavet. Svenska Barnläkarföreningen uttalar sig mot den godtycklighet som blir följden av de vetenskapligt tveksamma medicinska åldersbedömningarna. RFSL konstaterar att de föreslagna åtstramningarna kommer att slå särskilt hårt mot hbtq-flyktingar.
Regeringen gör dessa åtstramande förändringar för att minska asyltrycket på Sverige. Men människor på flykt fortsätter att anlända till Europa, i detta nu. Så fort den svenska regeringen meddelat kursändringen sa Dansk Folkeparti att Danmark måste skärpa sina regler. Vi vet inte hur lå ngt andra länder är beredda att gå för att slippa ta det ansvar som Sverige har tagit fram till nu. Vänsterpartiets förslag har varit att frysa vår avgift till EU, för att på allvar sätta press på andra länder att ta sitt ansvar. I stället väljer Sverige att delta i en kapplöpning mot botten. I den tid när asylrätten behövs som allra mest ska den beskäras och begränsas.
Höstens omfattande flyktingvåg var en chans som nu går förlorad. Om detta på riktigt är en kris, ställ om samhället. Hitta sätt att locka tillbaka pensionerade lärare och socialsekreterare i arbete under en begränsad period. Låna pengar och beskatta de förmögna. Bygg tillfälliga boendelösningar för de som nyss kommit och gör äntligen de omfattande bostadsinvesteringar som behövs för alla oss som ska bo i det här samhället även i framtiden. Stå upp för en human flyktingpolitik. Men regeringen vågade inte ta konflikten om samhällets prioriteringar, om vad vi skulle kunna göra. Det var en chans att visa att rödgrön politik, gemensamma lösningar och gemensam finansiering, gör samhället bättre för alla. I stället säger regeringen att i en krissituation är högerpolitik den enda lösningen. Det är ett ansvarslöst agerande och en förlorad chans.
I september var företrädare för samtliga demokratiska partier talare på Refugees Welcomes demonstration på Stora torget i Uppsala. De talade om att välkomna flyktingar. Att Sverige måste värna vissa principer. Det gick väldigt fort för nästan alla partier att backa från de principerna, nu också Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Vänsterpartiet står kvar som försvarare av ett Sverige som står upp för de mänskliga rättigheterna.
Ilona Szatmári Waldau (V)
Kommunalråd